Färdplan för en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården kräver nära samarbete

Den nya funktionen föreslås rent organisatoriskt finnas på E-hälsomyndigheten, men arbetet ska bedrivas i bred samverkan med berörda aktörer. Den funktion för interoperabilitet som E‑hälsomyndigheten redan arbetar för att etablera ska vara en del av den övergripande funktionen för stöd och styrning.

Av förslaget till färdplan framgår att infrastrukturen för hälso- och sjukvården så långt som möjligt bör bygga vidare på de lösningar som används i dag. Samtidigt pekar myndigheten på att delar av dagens infrastruktur kommer att behöva ersättas av ny.

Att utforma en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvård och tandvård är en komplex process som kräver en bredd av kompetens och som tar vara på olika perspektiv, kunskap och expertis.

– Ett nära samarbete mellan ett stort antal berörda aktörer är centralt i arbetet med att bygga upp en nationell digital infrastruktur. Målet är att hälsodata ska bli tillgängliga i hela vårdkedjan för all hälso- och sjukvård samt tandvård oavsett huvudman och oavsett var i landet vården bedrivs. Det ger medarbetare i vården bättre förutsättningar och ökar patientsäkerheten samtidigt som det ger individen bättre insyn och kontroll över sina egna hälsodata, säger Gunilla Nordlöf, generaldirektör på E‑hälsomyndigheten.

Inera AB förvaltar i dag den digitala infrastruktur som är gemensam för kommuner och regioner. Denna infrastruktur är dock inte tillgänglig för alla landets vårdgivare. E‑hälsomyndigheten har utrett om staten bör undersöka möjligheten till att förvärva Inera. Myndighetens bedömning är att ett förvärv av Inera i sin helhet inte är den mest effektiva lösningen. En del av Ineras tjänster, komponenter, kodverk med mera kan dock vara av intresse att undersöka vidare. Ett eventuellt övertagande av dessa förutsätter en närmare analys i samarbete med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Inera.

Förslaget till färdplan pekar på att det redan finns mycket befintlig infrastruktur hos aktörerna inom området. Den nationella digitala infrastrukturen ska så långt som möjligt återanvända de lösningar som används i dag. Arbetet med infrastrukturen för hälsodata ska också i lämpliga delar bygga på det arbete som bedrivs inom Ena – Sveriges digitala infrastruktur, och som samordnas av Myndigheten för digital förvaltning (Digg).

Regelbunden uppdatering för att hantera teknikutvecklingen

E-hälsomyndigheten pekar på att den nationella digitala infrastrukturen bör utformas för att stödja nya behov och för att dra nytta av ny teknik. I och med att den tekniska utvecklingen går snabbt så behöver förändringstakten vara betydligt högre framöver än den har varit hittills. Färdplanen behöver därför uppdateras regelbundet för att följa utvecklingen och de nya behov som hela tiden uppstår.

En grundläggande tanke i färdplanen är att de olika delarna i infrastrukturen bör byggas modulärt och vara löst kopplade till varandra samt relativt tekniskt fristående. Delarna bildar snarare ett pussel av löst kopplade delar där varje del kan utvecklas löpande och frikopplat från övriga delar. Det ger användarna av infrastrukturen möjlighet att välja vilka komponenter som ska användas för att bygga sammansatta lösningar. Detta för att infrastrukturen inte ska begränsa och bestämma vilka lösningar som aktörerna får tillgång till.

Bör bygga på internationella standarder

Den ökade globaliseringen ställer vidare allt högre krav på användningen av internationella standarder. Exempelvis kommer implementeringen av EHDS, förordningen om det europeiska hälsodataområdet, innebära krav på användning av gemensamma standarder. Myndigheten bedömer därför att infrastrukturen bör bygga på öppna internationella standarder men med möjlighet till svenska tillägg.

Hög ambitionsnivå föreslås för att nå målen

I arbetet med färdplanen har två scenarier tagits fram för genomförandet av en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården – scenario låg och scenario hög. Båda scenarierna sträcker sig fram till 2028 och myndigheten betonar att osäkerheten i de kostnadsberäkningar som gjorts ökar för varje år fram i tiden.

Myndigheten föreslår scenario hög. Detta eftersom scenario låg inte bedöms vara förenligt med regeringens ambitioner som uttrycks i budgetpropositionen för 2024 och inte heller med tidsplanen för EHDS-förordningen.

Scenario hög kommer innebära en årlig kostnadsökning för den nationella digitala infrastrukturen motsvarande 500 miljoner kronor om året fram till 2028. Då uppgår de årliga kostnaderna för infrastrukturen till cirka 1,5 miljarder kronor per år.